Emilbloggar

Ja, kära läsare. Faktum är att jag skrev en längre text här nyss. En text om de här allmänutbredda sjukdomarna som höstförkylningen och söndagsångesten.

Fast sen raderade jag allt.

Det kändes bra.

För varför ska jag sitta här och skriva långa noveller om sådana tråkigheter? Risken är ju då påfallande stor att du som läsare tror att jag är en tråkig människa. Det är jag kanske visserligen, men man behöver ju inte badda såren med salt precis.

Så jag tänker att jag ska skriva något roligt istället. Något som gör ett gott intryck på alla pojkar och flickor som tar sig tid att läsa det här.

Fast det kan jag göra en annan dag.

Jag vet ju att ni, kära läsare, uppskattar lite musiktips från en sådan som jag. Min vän Kristin fastnade exempelvis för Den längsta mannen på jorden, som jag tipsade om i förra veckan. Om ni andra också gav banden jag tipsar om en ärlig chans, så skulle ni också fastna. Så pass vass musiksmak har jag nämligen.
Idag har jag tänkt lägga ett gott ord för popduon Marching Band. Egentligen hade jag tänkt att tipsa om dem redan i förra veckan, så att ni skulle hinna köpa biljetter till Popaganda nu på lördag. Det blev ju uppenbarligen inte så, men än är det inte för sent serru.

Därför rekommenderar jag er nu att kika in på deras myspace, och ta del av denna härliga popenergi.

Med tungan rätt i mun, så vågar jag nog påstå att deras Travel in time är den bästa indiepoplåt som någonsin har kommit ut på svensk mark.

www.myspace.com/marchingband

Det här med myspace är ju, som alla vet, meningen med internet. Jag har själv inte orkat investera i någon sida än efter alla dessa år, så jag ska inte tipsa om min, jag lovar. Visserligen har jag många gånger tänkt tanken, men mina tankar och mina handlingar går sällan samma väg. Olyckligtvis.

Så jag tänkte istället tipsa om The tallest man on the earth.

Efter en inte allt för noggrann genomlyssning, så må jag säga att han framställer väldigt skön musik. Om man hade varit på det humöret, kan man visserligen kritisera honom för att ha lite väl mycket dylaninfluenser.

Men dylan är ju dylan, tänkte jag.

www.myspace.com/thetallestmanonearth

Självklart bjuder jag på ett youtube-klipp.
Så vi kan skratta i kör: Haha.

För någon vecka sedan hörde jag den där David Batra i Sr:s briljanta och ständigt återkommande sommarserie Sommar i P1. Om jag inte är helt ute och cyklar - vilket jag inte är, jag sitter vid datorn - så talade han ganska innerligt, och ganska underhållande om det här med att skaffa barn.
Egentligen var programmet inget märkvärdigt i sig, utan det var snarare hans fascinerande musikval som fick mig att fortsätta lyssna. Med musiker som Johnny Cash, Neil Young, Bob Marley, Di leva, Thåström och till och med Philemon Arthur and the dung var ju programmet så gott som i hamn.

Ikväll plockade jag fram fjärilshåven och fångade mitt förnuft då jag bestämde mig för att googla lite Batra. Han visar sig faktiskt vara ganska rolig. Trots att han både är från Lund, och har utländskt påbrå.

Så varför, kära läsare, inte ta och titta på klippet nedan från tv-programmet Kvarteret Skatan.
Och varför inte slänga in ett "haha" om ni vill undvika att bli förknippade med torra brödskivor och ett bäst före-datum på 02-02-02.
Varför inte?

För övrigt tänker jag i stundens hetta att jag faktiskt borde se honom uppträda live någon gång, för att verkligen se om han är rolig.

Fast vad bryr jag mig om det, jag är ju ingen humorrecensent direkt.

---

Annars händer det inte mycket denna afton. Jag har ätit yoghurt och lyssnat på Nils Landgren. Och så har jag försökt börja på en ny bok också, och se, jag lyckades även den här gången. Det svåra med böcker är nämligen inte att börja - jag har tusen böcker jag vill börja läsa - det svåra är att avsluta dem.

Jag har inte riktigt tusen, men åtminstone fem böcker som står i bokhyllan med ett bokmärke någonstans norr om mitten. Jag tröttnar alltid efter halva, och det beror faktiskt inte på  att boken blir tråkig, utan snarare på att jag läser så sakta att jag hinner glömma bort vad som stod i början.

Igår snappade jag upp ett tips om Bukowskis Postverket exempelvis. Den kommer jag säkerligen aldrig orka läsa, den låter i alla fall ganska långdragen. En Kalle Anka-pocket tar lagom lång tid att läsa ut. Problemet med Kalle Anka-pocket är dock, förutom att det är tråkigt och intetsägande, också att Walt Disney ligger bakom. Antagligen.
Usch.

Jag ska förresten försöka leta rätt på Dostojevskij Brott och straff. Amanda berättade att det är den boken man ska läsa, om man ska läsa något. Den och Lindströms Världens dåligaste land.

Och den har jag ju redan läst, tänkte jag.

Känner ni vilket kulturbetingat inlägg det här blir?

Allt som hör kulturen till; musik, humor, böcker och ja, ni ser.

Jag har ju, för er som inte vet, svaret Kulturarbetare som standardfras på den klassiska frågan "Vad ska du bli när du blir stor?"

Och ibland, när jag är på det humöret, kan även Diktator dyka upp. Vissa tror att man inte menar allvar på något av svaren, men jag menar ju givetvis allvar på bäggedera. Givetvis.

Och sen hör de ju ihop lite också, tänker jag. Diktator och kulturarbetare. Det är lite som bonde och traktor. Som sten och pinne.

Det börjar bli dags att avrunda lite här, tror jag allt. Jag kan ju först passa på att berömma dig som orkade läsa ända ner hit. Jag kan erkänna att jag själv troligtvis inte hade orkat då textstorleken här på min blogg är jobbigt stor. Det går ju visserligen ändra, men jag tänker att vad gör en textstorlek på en blogg om tio år.

Om ni också tänker på det, så borde ni kunna resonera er fram till svaret; ingenting.

Tack och god natt, far åt helvete och puss.

Utöver Håkan Hellström och Astrid Lindgren-filmer finns det få saker jag tycker är så charmigt som Mitt bästa tips i veckotidningen Allers.

Jag har alltid haft det här problemet var man ska lägga alla gem man måste ha med sig när man åker på semester.

Det här ska jag skriva en bok om.

Jag hade, både för din och min skull, tänkt att skriva något roligt om husdjur. Jag hade det på tungan liksom. Kände att det här, det blir bra.
Det hela gick egentligen ut på att husdjur i allmänhet är väldigt torrt, men att den vandrande pinnen måste vara det torraste av dem alla.

Sen kom jag på att jag inte riktigt orkade lägga ner tid på den här texten, utan att jag istället ville ägna dagen åt något annat. Dricka te exempelvis. Mest för att jag har hört att det ska vara bra för halsen, fast det märker jag inget av.

Förstås.

Och sen hade jag tänkt att avsluta den här roliga texten om torra husdjur med att fråga om ni minns de här hoppande bönorna. Och sen skulle jag skriva att jag tror att det i verkligheten var ett popcorn, och inte ett husdjur.

Som de mogna människor ni är, kära läsare, hoppas jag att ni har insett det här med att valfriheten alltid inskränker i jämlikheten. Det vill säga det att mitt val alltid även är ett val åt min medmänniska. Om jag väljer att åka bil till skolan varje dag, är det ju inte bara mig som växthuseffekten drabbar. Den drabbar ju även både Bert Karlsson och Carola.

Och om jag väljer att skriva om vilken hemsk dröm jag hade igår, så kanske även du som läsare kommer att ligga sömnlös över det.

Jag hoppas ni är införstådda med det här.

Och jag hoppas att ni är införstådda med att det är just därför det alltid är så viktigt att välja rätt.

Nu blir det lite väl mycket moralpredikan här, märker jag, det var inte riktigt meningen. Jag tänkte egentligen mest skriva att det är skönt att man kan välja om man vill se livet som positivt eller negativt. Att man själv får äran att välja om glaset är halvfullt eller halvtomt.

Igår var mitt glas halvfullt, då jag valde att gå ut i kortbyxor trots att termometern visade 11 C'. Hade min Stenmarkskalender visat månaden mars, hade jag antagligen haft både långbyxor och vinterjacka.

Det var egentligen bara det jag vill skriva.

Nu ska jag laga mat. Jag har investerat i en burk pesto, för jag tänker att bara man har pesto så kan vad som helst hända.
Puss

Idag har det regnat hela dagen. Det tänker jag skriva trots att detta vanligtvis inte är någon Idag-har-jag-gjort-det-här-och-det-här-blogg. För det har faktiskt regnat konstant sen jag vaknade vid tolv. Men det har varit otroligt skönt att bara sitta inne och vila upp sig. Jag har spelat TP, ätit våfflor och druckit kaffe mest hela dagen. Det känns fint.

Egentligen har jag en massa mer saker jag kan skriva idag känner jag. Ändå känns det ganska tråkigt, så jag tror jag hoppar över.
Jag tänkte mest skriva att jag på senare dar har utvidgat mina musikaliska vyer, och fastnat för ett band som kallar sig Elenette.De låter ungefär som ett synthelektroniskt Kent med dansbandsinslag.

Snacka om att vidga vyer.

Myspace, myspace, i min värld.