Återigen en kort romantisering av musiktips.

Av en slump fastnade jag i fåtöljen, med texthäftet till Imperiets Tiggarens tal i handen. Och som de kulturmedvetna rocknostalgiker ni säkert är, vet ni nog lika väl som jag att Imperiet aldrig har lyckats riktigt fullt ut på studioskivor. Musiken känns nämligen inte, som den sig bör, helt  tidlös, då det riktigt skriker 80-talspop av produktionen.

Men det var något särkilt med det där texthäftet. Något som fick självaste Bob Hanssons poesi att blekna i jämförelse. Där i texthäftet framstod nämligen Joakim Thåström som en av de absolut vassaste poeter vi har i landet.


Jag har i en tid försökt att förtränga detta faktum med Thåströms storhet. Jag var antagligen lite för mätt efter sommaren 2006, så jag har väl försökt att släta över med pretentiösa alster signerat Lundell. Eller så har jag helt enkelt insett att det finns så mycket mer än svensk sunkig rockpoesi.


Men jag är tillbaka i denna sunkiga rockpoesi, efter att ha läst följande rader ur Du är religion.


"ännu en morgon i staden

där vi fartblinda aldrig står still

jag vaknar i ruiner av en natt jag inte minns

och en spegel stirrar på min bild


som den dödsdömde skulle be om nåd

ber jag om lite glädje till låns

därute väntar livet men jag vill inte dit

så kyss mej, kyss mej en gång till


den fege dör tusentals gånger

den modige dör bara en

men spegeln skiter i vem av dom

jag är idag, så ge mej maskerad"



Det kan verka lite överdrivet, men det är så träffsäkert och exakt att man nästan blir rädd. Och ju längre fram i texthäftet jag kom, ju mer trängde känslan sig på. Vartenda ord var handplockat från min egen dagbok.


Det är poesi, tänkte jag för mig själv.


Sen var det inget mer med det. Inget att skriva blogginlägg om precis.

Om det inte vore för det att jag senare sedvanligt surfar in på birros blogg, och läser, förutom romantisering om precis samma skiva, även att skivan i fråga fyller 20 år just idag.

Den utkom 25:e maj 1988.


Och nu känner jag att jag kan äta upp det där om att musiken inte är tidlös.
Kanske har 49 kronor aldrig varit mer värt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0