Emilbloggar

Sitter med en Loka i handen och lyssnar igenom Imperiets gamla stjärnplatta Synd.
Det var länge sedan nu jag tog mig in i dess magiska värld. Lite för länge sedan, känner jag, men man blir ju inspirerad, inte minst av Francesco Totti's ständiga referenser via Karlavagen.

Och då är man här igen.

Inget att skämmas för antar jag.

Värre är det de dagar man fastnar framför Lasse Vinterdäck. Då skäms man lite, och tänker i sin ensamhet att vi visst behöver några fler Ulf Lundell.

Men så är det ju förstås inte. En Ulf Lundell är nästan redan en för mycket, så jag brukar hånskratta åt kopian Winnerbäck.

Samtidigt innehar jag nog de flesta av hans plattor, och samtidigt står jag fast vid min åsikt att mannen i fråga ligger bakom en av Sveriges bästa plattor genom tiderna. Jag pratar såklart om Dans med svåra steg, som finns att köpa här under länken.

Om ni undrar, så är jag inte sponsrad av cdon. Jag tycker bara om att länka lite hit och dit. Visa att man kan, att man vet hur man gör.

För det vet jag, minsann.

Ibland känns det dock som om det vore det enda jag vet. Som om det enda jag kan vore att länka. Det känns lite tragiskt när man tänker närmare på det. Men det hör väl livet till, antar jag. Livet är ju, trots allt, ganska tragiskt.

Fast så får man inte säga. Man ska vara nöjd, tacksam och fan och han moster. Man ska inte klaga, man ska leva.
Kristin klagar ganska mycket, och för mig är det inga problem. Inga problem alls faktiskt. Jag klagar mer än gärna, inte inför folk sådär kanske, men på internet. Det är väldigt skönt att kunna klaga på saker och ting. Saker man inte är nöjd med.

Men, som sagt, detta gör jag inte inför folk. Då skulle man inte få någon tid över till att prata om annat. Det finns allt för mycket att klaga på.

Ja, så jag håller käften, ler och låtsas att jag trivs. Det blir bäst så.

Imperiets gamla alster har nu rullat ned till spår fem, lokan är snart urdrucken. Det känns halvbra bara. Jag skulle vilja ha mer. En helt ny, oöppnad. Kanske till och med en ny smak

Hallon med Grape står det på denna flaska.
Jag har druckit alldeles för många Hallon med Grape genom mina år, konstaterar jag, så det skulle vara ytterst tacksamt att få prova på någonting nytt. En helt ny smak, utan några som helst rester från hallon, utan några inslag av grape. Bara något helt nytt, något oprövat.

Men det ligger väl, som vanligt, på individens ansvar att få saker och ting gjorda. Det är väl antagligen jag som får styra mina fötter mot Ica någon gång framöver, och leta igenom drickaförrådet.

Jag hoppas jag hittar något gott. Kanske Kaktus/Lime.

Det låter spännande.