Om Ikea.
Vanligtvis brukar jag lovsjunga Ingvar Kamprad till skyarna, och hävda att han över huvud taget gjort det möjligt för svenska folket att bo. Jag ser det lite som att han uppfann huset. Innan Ikea kom bodde en väl mest i grottor.
Hur som haver. Idag tänker jag inte inte ägna mig åt lovsång, utan istället berätta hur den Ikea-katalog som idag damp ner i brevlådag ser ut. Spännande va?
Framsidan pryds, bortsett från en massa möbler, av de välformulerade orden "Vi lever alla lika olika". Ett par ord som skulle kunna vara saxade från Olle Widestrands Smått & Gott, men det har jag förstås ingen uppgift om. Vad som är intressant med dessa ord är att Ikea här verkar vilja hänvisa till något slags FN-deklaration om mänskliga rättigheter. Ikea vill på något sätt framhäva vikten av att inte diskriminera någon pga kön, hudfärg, religion eller sexuell läggning, även om den ovannämnda frasen i första hand kanske syftar på inredning.
Men hur ser då Ikea-katalogen ut? Jobbar den för att förhindra diskriminering och för att krossa traditionella föreställningar av ovannämnda kategorier? Svaret är nej, nej och åter nej.
Om en studerar de bilder som finns i katalogen, finner en nämligen ganska snabbt att de egentligen inte bör höra hemma på 2000-talet. Nu rasar ju förstås katalogen på heternormativa bilder, men ett bra exempel är att det under kategorin Barnens Ikea inte går att hitta en enda biologisk man på bilderna. Det råder emellertid ingen brist på mammor som håller om sina flickebarn.
Ett annat roligt exempel finns på det helsvarta uppslaget s. 194-195: tre coola grabbar gör grabbiga grabbgrejer och hänger med sina skateboardpolare (inomhus!).
Nästa uppslag (s. 196-197): Hela sidan är rosa, och det sitter en ensam tjej på sin säng och blåser såpbubblor. PÅ RIKTIGT!
Övriga exempel lyder osv. osv. Ni kan ju titta själva, för jag vet att ni ändå tittar i Ikea-katalogen. Det är det som är så fint med Kamprad. Att han har lyckats med något som alla egentligen tycker om. Men, kära Ingvar Kamprad, du borde kanske tänka igenom de 1800-talsbilder som pryder ditt verk. Du har ett forum för att påverka - gör det!
Nu ska jag avsluta som Liv Strömqvist gör här:
OM nu kärnfamiljen är så jävla fet - varför behöver den då så mycket propaganda!? Kan man då inte bara softa och NJUTA av sin relationskonstruktion och hålla käften?
Varför sitter man inte bara och AVNJUTER kärnfamiljen som en gammal whisky?
En bra fråga som jag nu skickar vidare till er alternativt till herr Kamprad. Det väljer ni själva.
Tack för kaffet.
Hur som haver. Idag tänker jag inte inte ägna mig åt lovsång, utan istället berätta hur den Ikea-katalog som idag damp ner i brevlådag ser ut. Spännande va?
Framsidan pryds, bortsett från en massa möbler, av de välformulerade orden "Vi lever alla lika olika". Ett par ord som skulle kunna vara saxade från Olle Widestrands Smått & Gott, men det har jag förstås ingen uppgift om. Vad som är intressant med dessa ord är att Ikea här verkar vilja hänvisa till något slags FN-deklaration om mänskliga rättigheter. Ikea vill på något sätt framhäva vikten av att inte diskriminera någon pga kön, hudfärg, religion eller sexuell läggning, även om den ovannämnda frasen i första hand kanske syftar på inredning.
Men hur ser då Ikea-katalogen ut? Jobbar den för att förhindra diskriminering och för att krossa traditionella föreställningar av ovannämnda kategorier? Svaret är nej, nej och åter nej.
Om en studerar de bilder som finns i katalogen, finner en nämligen ganska snabbt att de egentligen inte bör höra hemma på 2000-talet. Nu rasar ju förstås katalogen på heternormativa bilder, men ett bra exempel är att det under kategorin Barnens Ikea inte går att hitta en enda biologisk man på bilderna. Det råder emellertid ingen brist på mammor som håller om sina flickebarn.
Ett annat roligt exempel finns på det helsvarta uppslaget s. 194-195: tre coola grabbar gör grabbiga grabbgrejer och hänger med sina skateboardpolare (inomhus!).
Nästa uppslag (s. 196-197): Hela sidan är rosa, och det sitter en ensam tjej på sin säng och blåser såpbubblor. PÅ RIKTIGT!
Övriga exempel lyder osv. osv. Ni kan ju titta själva, för jag vet att ni ändå tittar i Ikea-katalogen. Det är det som är så fint med Kamprad. Att han har lyckats med något som alla egentligen tycker om. Men, kära Ingvar Kamprad, du borde kanske tänka igenom de 1800-talsbilder som pryder ditt verk. Du har ett forum för att påverka - gör det!
Nu ska jag avsluta som Liv Strömqvist gör här:
OM nu kärnfamiljen är så jävla fet - varför behöver den då så mycket propaganda!? Kan man då inte bara softa och NJUTA av sin relationskonstruktion och hålla käften?
Varför sitter man inte bara och AVNJUTER kärnfamiljen som en gammal whisky?
En bra fråga som jag nu skickar vidare till er alternativt till herr Kamprad. Det väljer ni själva.
Tack för kaffet.
Kommentarer
Trackback
