Emilbloggar

Jag tycker att lök är väldigt roligt. Så pass roligt att de små liven (växt =liv, har jag hört) skulle kunna få ett eget inlägg här. Egentligen är det mest namnen på lökarna som är roligt. Varför orkar jag inte helt gå in på just idag. Men det ligger något skönt i att döpa lökar efter färger, och sen radikalt bryta mönstret när man kommer till charlottenlöken. Varför fick just den ett riktigt namn?
Med ett historierationellt antagande kan man möjligtvis härleda charlottenlökens upptäckt till 1948. Ni förstår själva varför, och jag måste erkänna att det är en ganska bra spaning det här. Återigen ett upplägg till en krönika. Eller möjligtvis till ett skämt. Att sedan formulera krönikan/skämtet är ju jobbigt. Det har jag tid att göra när jag flyttar sen.

Det är för övrigt lite roligt att använda bloggen som anteckningsblock. Vanligtvis agerar min telefon som den rollen, men varför inte göra lite undantag, när det ändå är så jobbigt att skriva seriöst.

Tack för mig. Nu ska jag posta ett brev.