Emilbloggar

Probably the best thing för tillfället är att promenera ensam i mörkret, lyssna på när Annika Norlin sjunger om att du någon gång måste bli själv, och bara ta intryck.

Det är Emils sätt att "göra en Plura", skulle jag tro, så nu skulle jag kunna ägna den närmsta tiden åt att skriva en roman eller två. Att göra något annat känns rätt hopplöst och trist.
Tråkigt nog gillar jag ju inte romaner, mer än att de känns så fina på något sätt. Det är ju något visst att hålla i en bok full av poesi sådär, fast då kan man likväl hålla i något av Öijers verk, tänker jag.

.. och suckar. Varför vet jag inte, men även en suck är poesi.

Jag ska nog ta mig något att äta nu. Istället för att sitta här och skriva om ointressanta saker. Ni vet ju inte ens vem Öijer är, och varför ska ni veta det? Man klarar sig bra ändå, förstår ni. Hoppas det finns något gott i vårt skafferi. Det är sällan det gör det, så jag antar att det får bli en kopp te ungefär. Det är halvmättande bara, men jag överlever alltid. Man är ju inte undernärd bara för att man är underviktig, som jag brukar säga.

--

Roliga ord det där förresten; underviktig och överviktig. Too much viktig, så att säga.

Jag orkar inte riktigt på in på debatten om fildelningen just idag. Antagligen har jag försökt förr, och jag har fortfarande inte kommit fram till något vettigt. Därför struntar vi i det.

Jag tänkte mest säga att det är ett väldigt skönt initiativ av Timbuktu att lägga ut sin senaste singel på Piratbay.

"Det bästa jag vet är att sova. Då känner man inte att man lever."
   - Johannes Å. Bygdell

Det har varit en spännande dag. Jag har exempelvis upplevt den nya affärsidén att kombinera skolmat och barnkläder. Medan jag åt lunch kunde jag passa på att inhandla barnkläder till ett förmånligt pris. Exempelvis vatten täta vantar.

Dessutom har jag tillbringat lite tid i skolans musiksal. Där kunde jag skåda skyltar som talade om att här ligger Digital Studion.

Vidare har jag varit på ICA och investerat i bananer från Syd Amerika.

Och som salt på såren har jag surfat runt på Blocket, och hittat en finfin annons om ljus skylt till salu.

Och allt är ordbehandlingsprogrammet Word och dess befängda rättstavningsfunktions fel!

Om man frågar en valfri person över femton år, hur många människor det bor på jorden, är de flesta tvärsäkra på att här finns omkring sex miljarder människor.

Har du räknat, månne?

Troligtvis har även ni hört att det är farligt att dricka kaffe när klockan är 21:17. I synnerhet på en helt vanlig tisdag, eftersom det innebär skolgång imorgon. Och kaffe kl. 21:17 ska tydligen innebära sömnlöshet. Vi får se hur det går, säkerligen är det en myt, som så mycket annat här i världen.

Och om jag inte somnar är det ingen katastrof, då jag kan ägna natten åt att googla på kubaresor. Det gjorde jag min förra sömnlösa natt, som råkade vara typ igår.

Eftersom att det för tillfället är 31 grader på Kuba, och typ 3,1 här i Tranås, börjar jag på allvar fundera på att cykla Kuba-runt. Jag vet ändå inte vad jag vill göra efter gymnasiet, så varför inte kuba-runt liksom? Det lär vara en upplevelse i alla fall.

Helst av allt vill jag flytta till Göteborg och studera. Mest för att Göteborg alltid är Göteborg och för att Tranås alltid är Tranås. Om ni förstår.

Problemet är att jag inte vet vad jag vill studera. Jag vill ju bli diktator, och då kan man antingen studera samhällsvetenskap i gbg, eller så kan man studera bröderna Castro i Havanna.

Det sistnämnda låter roligast.

Nu ska jag titta på Magnus Betnérs nya program vid namn I ditt ansikte. Gör det ni också, på kanal5.se!

Att hitta "..och det stora havet" för 40 kronor måste givetvis betraktas som ett skivfynd. Men att på Myrornas hitta Flamingokvintettens femte lp för bara 20 kronor måste därmed ses som ett sensationellt skivfynd. Eller något åt det hållet.

Vad jag egentligen vill skriva är att jag verkligen fascineras av Flamingokvintettens skivor. Bara en sådan sak att de saknar egentliga titlar, då de kort och gott kallas 1, 2, 3 osv. är ju charmigt i sig. Men framför allt är det omslagen som verkligen får mig att bli sådär varm i kroppen. Det är den här hur-fan-tänkte-dom-känslan som träder fram.

Den femte skivan är den charmigaste av alla, och trots att egendom är stöld, vill jag påstå att jag nu äger en av guldklimparna från 74. Med tiden skall den ramas in, och sättas upp på väggen.
Doktor kosmos, visst är det charmigt?

Varför är det enbart moderater som modebloggar?

Hör och häpna; idag kan jag faktiskt hånskratta åt aftonbladetjournalistik!

Enligt en god källa, som vi låter vara anonym, ska Expressen idag ha publicerat en artikel om att jorden kommer gå under imorgon, onsdag.

Vad jag kan förstå har forskare i skatteflyktinglandet Schweiz bestämt sig för att försöka återskapa Big Bang. Om man skulle lyckas innebär detta att jorden går under, men det är ju smällar (!) man får ta för vetenskapens framsteg.

Aftonbladetjournalistik till trots är det helt klart ett intressant fenomen. Ett sk. moment 22: Antingen misslyckas man med återskapandet och man lär sig följaktligen ingenting av det påkostade projektet. Eller så lyckas man faktiskt, jorden går under, man dör, och någon slutsats kan ändå inte dras.

Lite kuriosa till denna omvända logik kan vara att 5000 forskare världen över på riktigt tror att världen kommer att intetgöras imorgon. Om det stämmer, skulle jag för egen del tycka det vore ganska skönt. Mänskligheten har gjort sitt, tänker jag, och om alla dör samtidigt behöver ingen människa sörja någon annans bortgång.

Det är egentligen bara att inse; jag har inget att skriva till er, kära läsare.

Johannes tyckte att jag skulle skriva något underhållande, som omväxling liksom. Det är ganska svårt. Förr kunde man ju ironisera över aftonbladetjournalistik, fråga sig varför tv-krönikan återkommer varje dag, när det faktiskt inte finns en enda jävel som bryr sig om vad Jon Hansson tittade på igår kväll, och sådär. Det är ju ganska underhållande.

Numer har jag lagt kvällspressen åt sidan, och vad ska man då skriva om för att underhålla? Kanske ska man länka till youtube-klipp och slänga upp partybilder. Vad vet jag.

Vad jag däremot vet är att det finns minst tio saker som är viktigare än min blogg. Dessutom kan man läsa gamla inlägg, om man vill läsa något.

Nu ska jag exempelvis läsa vad amanda skrev i september 2007. Kan ju vara underhållande, vem vet.

Och så bjuder jag på en bild också. Möjligtvis är även den från september 2007, men jag är inte säker på vare sig året eller månaden. Hur som helst är det från när jag och den omtalade Johannes fikade med Ragnar Dahlberg.

Det var tider det, tänker jag och efterkonstruerar så det skriker om det. Nu dricker vi te och struntar i allt viktigt istället.

So long and thanks for all the fish.

Är fleecetröjan det bästa sedan hjulet, eller?

Sannerligen känns det som ett nederlag att återigen behöva ta upp ämnet Idol. Jag hade innerligt hoppats att mänskligheten hade kommit ett steg längre, men igår fastnade morgonkaffet i halsen då jag läste att Idol 2008 skulle ha säsongspremiär. Jag säger då det, är det något Satan har uppfunnit så är det Idol.

Och missförstå mig nu rätt, kära vänner. Det handlar inte om att musiken tilltalar mig lika mycket som en silverfisk. Och inte heller om att jag tycker det är lika förvrängt att tävla i musik som det är att tävla i skönhet. Jag kan svälja det.

Vad jag däremot inte kan svälja är att ett tv-program med en miljon tittare går ut på att förnedra osäkra tonåringar. Tro inte en sekund på någon programidé om att hitta duktiga musiker. Idol handlar inte om det. Idol handlar om att göra svaga människor till åtlöje.

Varför visar man annars alla sökande som, på riktigt, sjunger dåligt? Programmet är ju inte liveinspelat, så om tanken är att hitta bra musiker, så kan man enkelt klippa och klistra så att just dessa visas i tv.

Så gör man uppenbarligen inte.

Det mest paradoxala av allt är att innan de sökande får träffa den beryktade djävulsjuryn får de uppträda inför en annan jury. De i sin tur bestämmer vilka som får träffa Swartling och hans gäng. Då är det ganska lätt att sålla bort de som inte sjunger särkilt bra, om man nu söker duktiga sångare.

Och sedan räcker det inte med ett; sjunga är nog inte din starkaste sida. Istället använder man så grova förnedringar som jag inte ens tänker nämna. Ni vet själva.

Och på bästa sändningstid sitter barn och ungdomar och lär sig att det här är helt rätt beteende. Säkerligen sitter även du och skrattar.

Om forumet varit skolan hade det kallats pennalism. Nu väljer tv4 att kalla det för underhållning.

En skrämmande anekdot att tillägga är att antimobbningsgruppen Friends fram till förra året sponsrades av Tv4. Friends har som målsättning att "minska mobbning och annan kränkande behandling i samhället med tyngdpunkt på barn och ungdom."

Jag vet att jag har skrivit det förr, men jag mår på rikigt illa över programmet och människosynen det förmedlar. Så snälla, bojkotta förnedringstv:n!

Jag ska skriva något vettigt någon gång, jag lovar. När jag får tid, hade jag kunnat säga, fast tid har jag, så jag menar självklart när jag får ork.

Det får jag säkerligen imorgon till eftermiddagskaffet.

Till den tiden är kommen, tänkte jag be er läsa detta. Det är en sommarkrönika skriven av Fredrik Westerlund, som han kallar sig. Antagligen är det även hans fullständiga namn, men man vet ju aldrig i pseudonymernas Sverige.

Om man blir mer intresserad av denne mystiske Fredrik, kan man läsa hans blogg. Den är både välskriven och intressant, men man måste se upp med hans ultraliberala tankegångar.

Det klarar ni nog, det gäller att utvecklas, och det gör man genom andra tankesätt.

Nu blir det mat och natt, säg.

Hörrni, vad ska jag göra åt mitt projektarbete?
Kanske borde man skriva en uppsats om hur borgerligt det är att ha en favoritrestaurang i München.
Det känns ganska svårt dock.