Juldagen.

Jag har inget viktigt, roligt eller intressant att säga. Det är därför det är tyst här.
Det borde tv också tänka på.

Tisdag idag.

Jag är hemma hos mina föräldrar över jul. Det är förstås lite klyschigt men det är sant i alla fall. Och sanning ska vara bra att hålla sig till. Har jag hört.
En bra grej med att vara här är att en kan fördriva nätterna med att titta på dåliga svenska deckare. Det får en nämligen inte där jag bor annars. Det är det och att äta kött. Annars får en göra det mesta.
Igår tittade jag på en film vars spännande baksidestext - på riktigt - innehöll orden "Motorvägar spärras av".

MÅSTE SE!!

Om musikprofiler.

Jag har lyckats trolla bort min bokning av tvättstugan, så nu sitter jag här och slösurfar istället för att göra något vettigt. Det är så tråkigt, det enda jag vill är ju att tvätta. Det är lite som ett kall för mig.
Kan en säga om en ska ljuga.

Om jag nu inte ska sitta här och hitta på saker, kan jag istället berätta om vilka konstiga nyheter som återfinns i dagens tidningar. Den konstigaste nyheten av alla handlar om Turbonegro-sångaren Hank von Helvete. Dels är det är konstigt för att ingen verkar påpeka vilket oerhört konstigt namn Hank von Helvete är. Och det är också konstigt för att nyheten handlar om att denne von Helvete ska spela Cornelis Vreeswijk i en kommande film om just Vreeswijk.

För om en nu ska låta någon gestalta Cornelis i en filmproduktion, kan en då inte ha som krav att en åtminstone är lite lik just Cornelis? Att en åtminstone har ett litet, litet drag som i alla fall påminner om Cornelis.
Jag kan förstås ha fel här, det ska sägas att jag inte känner till hela Cornelis karriär. Det är teoretiskt möjligt att han, under vissa hektiska år på 50-talet, påminde lite om Hank von Helvete.
Men om en ska se till den vanligaste bilden av Cornelis Vreeswijk - så som de flesta svenskar känner till honom - då såg han väl ändå inte ut så här?
Eller gjorde han det?



(står ju inte vem som har tagit bilden, men här är en länk. för er politiskt korrekta upphovsrättare alltså. själv tänker jag skylla på moderaterna om någon hävdar att jag inte får låna bilden. de vill nämligen att folk ska sälja sin upphosvrätt. någonstans känner jag att utförsäljningen har gått lite för långt nu. bara lite.)

Om nordkorea (och avslutningsvis bjuder jag på ett av svenskans fulaste ord).

Jag har svårt att förhålla mig till nyheter. Jag har svårt att veta, när jag läser rubriker som "Nordkorea förbjuder frisyrer" om jag ska skratta eller gråta. Just gråta ska jag ju förstås inte göra eftersom jag är man, men ni förstår principen.
Jag tänker emellertid att en kan välja att göra comedy av det här. Att en kan hånskratta lite och säga att den där Kim Jong Il (obs ingen fördom, han heter så) trots allt är en underbar initiativtagare. Kanske skämta kring att "det är klart att folk inte kan få se ut som Kitty Jutbring i håret!".
Eller så kan en förstås ta problemet på allvar och diskutera skapandet av de strukturer som ligger bakom ett förbud som detta. Trots att Nordkorea är en av världens hårdaste diktaturer är det nämligen ingen tillfällighet att förbudet främst är rikitat mot kvinnor. Jag tror heller inte att det är någon tillfällighet att Svt rapport lägger sin nyhetsartikel om förbudet under kategorin Kultur & Nöje. Det som händer i Nordkorea är liksom för konstigt och avlägset för att kunna förhålla sig till. Det är förstås mycket enklare att skämta bort det och, som jag tenderar att göra, kalla det en skön grej.

För det är det väl? En skön grej.

Nu: ta på mig skjorta och låtsas att jag ska på dejt. Skjortdejt.

Om miljön.

Jag tror att jag ska börja intressera mig för miljöpolitik. Mest för att det är den absolut hippaste politiska frågan för tillfället och mindre för att jag egentligen vill försöka "rädda världen" eller annan valfri kliché. Jag tror att om en ska försöka ragga på krogen så är det klimatdebattör en ska presentera sig som. Nu vet jag inte, men jag misstänker även att det faktum att Pär Holmgren och Pererik Åberg kan släppa en singel som heter "se det regnar" säger någonting om hur inne det är med klimat.

Jag har emellertid haft svårt att ta miljöproblemen på allvar eftersom det ligger så mycket hyckleri kring miljörörelsens offentligheter. Det är givetvis problematiskt att miljörörelsens största förespråkare åker världen runt i privat-jet och föreläser om hur fel det kan gå om folk åker just privat-jet. Och att svenska miljöpartiet antagligen är det parti som skickar ut flest analoga informationsblad ökar heller inte trovärdigheten.

(Jag har förstås ingen källa på det sista, men en samboende vän till mig fyllde en gång i en lapp om att "ja tack, jag vill ha information om miljöpartiet" och får sedan dess ungefär ett informationsblad - i veckan (!). Ibland får han två upplagor av samma papper, och ibland får han hela medlemstidningar. En kan förstås tycka att just miljöpartiet borde vara det parti som skickar ut minst antal papperskopior till folk. Så kan det givetvis också vara, det vet jag ingenting om, men i sådant fall tycker jag synd om de stackars människor som någon gång har råkat fylla i att "ja tack, jag vill ha information om folkpartiet". Just folkpartister tenderar det ju att vara synd om i alla fall, men ni förstår principen).

Nog om det. Vad jag egentligen skulle skriva var att det, som ni känner till, är klimatmöte i Köpenhamn nu. Idag var det, för att citera svt rapport, "kaos utanför klimatkonferensen". Det var så mycket folk att de som skulle delta på mötet inte kom in. Jag vet inte, men jag tror att det innebär att det var ett så kallat misslyckat möte.
Det hela är förstås olyckligt, men en kan funderar över varför det inte fanns bättre organisering. Anordnar en ett möte där i stort sett hela världen ska representeras, bör en väl räkna med att det kommer mycket folk? Eller var det en överraskning för organisatören att folk dök upp på, det för tillfället, mest omskrivna mötet i västvärlden?

Jag har förstås inget svar på det här heller, men det skulle ju kunna vara så att allt för många av världens ledare hade fyllt i att de "kommer kanske att delta".
Då är det förstås svårt att planera.

Om apor.

När jag inte har något vettigt att göra (alternativt när jag inte orkar göra det vettiga) brukar jag slumpa artiklar på wikipedia. Mest för att det är roligt, och minst för att det är lärorikt. Det ska nämligen sägas att jag sällan orkar läsa de välskrivna artiklarna.
Att slumpa wikiartiklar är också ett utmärkt sätt att få inspiration till meningslösa blogginlägg. Exempelvis kan en skriva inlägg om vrålapor, vilket en aldrig får möjlighet att göra annars. Antagligen för att en inte känner till dess existens.

Nu ska jag förstås inte skriva särskilt mycket om just vrålapor. Det gör väl djurintresserade människor bättre än jag. Däremot ska jag infoga en bild, förslagsvis i slutet av det här inlägget, så att ni kan sitta där framför skärmen och tänka att "åh, vad söta apor är, de precis som oss människor". Det är givetvis ett felaktigt påstående eftersom vrålapor, och andra apor också för den delen, sällan sitter och wikipediaslumpar när de har alldeles för mycket fritid. Vissa likheter finns däremot, bland annat den att en delar in apor i kategorierna brednäsor och smalnäsor. Det är sant, för det har jag läst på wikipeida, och jag tänker att det är ju något vi har gjort med människor också. TYP!

Nu ska jag avsluta det här lilla inlägget - som jag egentligen skriver bara för att jag känner mig tvungen - med att citera en kille från dagens Gp. Tidningens ungdomsdel har ett lucia-tema och på frågan "vilken känd person skulle du vilja se som lucia?" svarar en kille:
- Zlatan, tror jag, för han har så cool näsa.

Jag tror att vi låter killen vara anonym.



bild från wiki såklart. tror att jag får låna den, annars får apan stämma mig.

Om världskrig.

Jag tror jag har någonting kring det här med världskrig. För är det inte väldigt konstigt att samtliga världskrig har inträffat på 1900-talet, och dessutom inom loppet av typ tjugo år? Om en utgår från att världen har funnits sedan, ja tidernas begynnelse, så är det väl oerhört konstigt att det första världskriget bröt ut så sent som 1914. Kriget som startade 1914 bör väl snarare ha varit Det nittioåttonde världskriget!
Och om det nu tog ända fram till 1914 att dra igång ett världskrig, kan en då inte förvänta sig att det bör vara ungefär lika många år till nästa? Alltså att andra världskriget borde ha startat någon gång långt in i framtiden, in the future. Uppenbarligen inte. Efter att Franz Ferdinand (prinsen, inte bandet) fick bollen i rullning genom att dö, verkar det snarare ha uppstått något slags hybris kring det här med världskrig; det verkar ha blivit den nya innegrejen. Första världskriget hann ju knappt att sluta innan det andra drog igång. Och efter att det andra slutat, så tog det bara femton år innan folk började tjata om att det tredje var på väg, i och med kubakrisen.

Visst har jag någonting här? 1900-tal och världskrig. Tänk, tänk, tänk!

Nu: tänkt klart.

Ett practical joke.

En kamrat till mig, som vi lite hippt kan benämna vid Johannes, berättade om något, som i mina öron är årets skämt - trots att jag är feminist. Det är nämligen så att det PÅ INTERNET har funnits en facebook-grupp vid namn "3 kr per medlem till hjärt- och lungforskning" där budskapet varit som det framgår av titeln; att 3 kr ska skänkas för varje medlem som går med i gruppen. Eftersom det uppenbarligen är ett gott syfte, och eftersom det enda som krävs för medlemsskap är en knapptryckning, har 80 000 personer gått med.

Nu, när dessa 80 000 har blivit medlemmar, har grundaren lite fräckt bytt namn på gruppen. Nu heter den istället "Avskaffa kvinnors rösträtt!". Och den har fortfarande 80 000 medlemmar.
Är det inte roligt så säg!

Om att vara barn.

Orkar väl inte formulera mig heller, men jag har ett skämt som kretsar kring temat om att vara barn. Eftersom jag inte var vuxen menar jag.
För ni minns hur jobbiga alla ens kompisar var när de sa saker som "luften är fri" och "vi lever i ett fritt land". Allt för att hävda sin självständighet; det skulle påpekas att de minsann skulle få göra som de ville.

Efter denna information infinner sig givetvis frågan: Sa de såhär i Nordkorea också? Hävdade en även där att "det här är ett fritt land" för att få legitimitet att retas?
Jag har förstås inget svar, det är mer en retorisk fråga som kan användas som skämt. Men jag tänker mig möjligtvis att barnen i Nordkorea i sådant fall sa det ironiskt..; "jag får göra som jag vill, det här är ett fritt land".

Det är väl ett gött skämt för barn i Nordkorea? Det säger jag er nu: Sno nu det här skämtet, Nordkoreabarn! Det kan ni behöva!

Om att bli vuxen.

Om en vill verka vuxen finns det förstås fler sätt än att äta ruccola och att efterfråga bintje i mataffären. Ett alldeles ypperligt sätt är att gå till biblioteket och be om att få ut Statens offentliga utredningar 2005:66. Sedan sätta sig på ett café och låtsatsläsa 568 sidor om jämställdhetspolitikens nya mål.

Vuxenhet: plus två.

Om att ge blod.

I somras skrev jag att Socialstyrelsen uppfattade homosexualitet som en blodsjukdom. Det var inget nytt förstås och heller inte något som nämnda styrelse var ensamma om att tycka. Uppenbarligen tyckte kamrat Martin precis samma sak (se länk).
Nu har Socialstyrelsen emellertid bestämt att vi inte längre ska leva på jävla medeltiden. Från och med mars år 2010 ska män som har haft sexuellt umgänge med andra män nämligen få ge blod. Möjligtvis kan en tycka att det är lite väl sent, men Socialstyrelsen har genom alla tider haft en viss fallenhet för att sjukdomsstämpla människor. Det är väl deras jobb kan jag tro. Fram till 1979 var det ju nämligen en mentalsjukdom att vara homosexuell. Jag vet inte hur de resonerade där, men de blev ju sedan tvungna att häva den stämpeln. Anledningen var, som ni kanske känner till, att homosexuella började sjukskriva sig. Underbart!
Sedan dess har en alltså inte kallat det mentalsjukdom, men uppebarligen har en betraktat det som en blodsjukdom. Jag vet faktiskt inte hur de resonerade där heller, men nu är det ju som sagt ett minne blott. Nu ska bögarna till och med få ge blod - vart är världen på väg!? Så kanske han säger. Pastor Green.

För mig personligen, kan en tänka sig, innebär den här ändringen att jag inte längre kan skriva blogginlägg där jag hävdar konstigheter i reglerna för att få ge blod. Då tänker en emellertid fel, för det står fortfarande i dessa regler att läsa:


Slutsats, någon?

Om heltidsjobb.

Har något på att heltidsjobb inte borde få kallas heltidsjobb. Det ligger ingen humor i det här förstås, men heltid borde ju ändå vara 24 timmar om dagen. 8 timmar är väl allt annat än heltid. Snarare 33 procent.

Nu: ris.

RSS 2.0