Emilbloggar

Vem vill dricka kaffe med mig imorgon?

Det är ju ett himla tjat om fotboll hela dagarna. Hur är de nu; är det någon skillnad på u21 em och confederation cup eller är det samma sak?
Tacksam för svar (inte så tacksam egentligen, men det lät bra).

Sitter här ute och tänker för mig själv att folk borde blogga lite mer, så jag får något att läsa. Då slår det mig att jag faktiskt kan blogga lite själv också, föregå med gott exempel, så att säga.
Och om jag då ska blogga, tänker jag passa på att nämna den rubrik jag nyss läste på svd.se: 150 års fängelse för Madoff.
"Han lurade alla i jättelikt pyramidspel", står det att läsa fortsättningsvis.

Efter denna information kan en givetvis bli sugen på att hävda att 150 år möjligtvis är lite i överkant. Men om vi ska låta det påpekandet kliva åt sidan för en stund, kan vi gå vidare och försöka problematisera innebörden av att lura av någon pengar. Personligen känner jag att det är precis vad ekonomi och marknad handlar om. Att lura folk till onödig konsumtion, som i själva verket inte alls gör människor lyckligare.
Idag har jag exempelvis tillbringat tid på en spikmatta, vilken försäljaren hävdar botar sömnlöshet. Vi kan väl säga att hen lurade mig på pengar, men att det var mitt val att köpa mattan (det är egentligen mormors, men det hör inte hit). Lite så känner jag inför Madoffs brott. Skyll er själva!

För att vara politiskt korrekt bör jag väl också betona att jag i realiteten avskyr människor som tycker att folk får skylla sig själva. Och att jag även tycker det är fel att kommentera nyheter, när jag inte har orkat läsa något om dem. Men, så är det. Meningen med det här inlägget är mest att ge er någonting att läsa. Inlägget får givetvis även ses som en uppmaning till er andra som bloggar: Skriv något!

Nu ska jag se vad jag ska göra av kvällen. Inte dricka vin och spela tp i alla fall, även om det hade varit det finaste.
Pusshej.

Okej. Ska vi komma överens om att uttrycket i-landsproblem inte längre är okej att använda? Det om något är väl daterat till 1998.
Anledning 1: Det låter oerhört löjligt
Anledning 2: Uppdelningen i-land/u-land hör hemma i 1800-talskolonialismen.

(Kolonialism i sig hör ju till 1800-talet, om du frågar alla länder utan England och Frankrike. De anser sig väl fortfarande ha rätten till typ Irak, och slänger sig gärna med kommentarer om att en visst har rätt att äga afrikanska öar, trots att de egentligen inte har det minsta där att göra)

Okej, gårdagens skämt handlade om cigarettpaket med den versala texten RÖKNING DÖDAR.
Det är ju roligt i sig, kan en tycka eftersom texten antagligen inte hindrar någon från att röka i alla fall. Det är väl inte direkt så att folk går omkring och tror att det är nyttigt.
Hur som helst. Tänk er hur otroligt roligt det hade varit om en dog direkt när en rökte. En cigarett och sen död. Pang på!
Det vore väl roligt? Undra om folk fortfarande skulle feströka, och slänga sig med repliker som "ska du ha en cigg, eller?".

Observera att ordet otroligt är fetstilt just för att det verkligen vore otroligt roligt.

Fräsch morgon, det får en säga.
Jag har ett litet partyskämt* att bjuda på, men det sparar vi till senare idag. Först är det kaffe på fat och Nina Björk.

* Ett skämt som egentligen inte uppnår skämtstatus, men som ändå var roligt för stunden.

Nobelpriset är en skön grej, det får en säga. Inte särskilt pk och inte särskilt roligt, men ändå skönt. Inte det minsta aktuellt heller, ska kanske påpekas när jag nu skriver om det. Men jag wikislumpade och fick upp en artikel om Clinton Davisson, därför får jag nu skriva om Nobelpris. Kul för mig.

Så här ser Clinton ut:


Och nu, äntligen, till det som är värt att nämna: VEM ÄR VEM?
Eftersom jag sitter inne på svaret, vet jag att Clinton är till vänster och en annan snubbe vid namn Leaster Germer är till höger. (Kanske ska det här påpekas att Germer inte alls är något konstigt namn. Inte alls.)
Hur som helst; är det inte fascinerande att de ser ut att vara exakt samma människa? Det kan jag tycka är värt ett nobelpris. Att se ut precis som sin kollega.
Vad tycker ni?

Nordpolen på högsta volym. Knäckt en kall (cola) och kör fest för fullt!
Synd att jag är ensam.

Observera den medvetna felstavningen i rubriken. Allt för festens skull.
HURRA FÖR DANSANT FREDAG!

Vem äär nu den där Michael Jackson? Va!

Min serie börjar närma sig klar. Den blir halvbra bara.
Grundläggande i humorkunskap är väl att ha en fin punch. Då kan vi direkt slå fast att min serie inte blir så rolig. Den har ingen vidare punch. Den slutar istället, likt mina blogginlägg, med ett versalt statement.
DET FUNKAR DET OCKSÅ!

Jag hade ett fint inlägg på tungan, men nu har jag glömt bort det. Trist, kan en tycka. Onödigt att ens skriva det kan en också tycka.
Annars kan jag passa på att skriva att jag har en fin serie på g. En serie som från början var tänkt som ett blogginlägg, men eftersom jag ska söka in på Serieskolan i Malmö 2011 måste jag ju öva lite.
Serien får ni inte se, för den är inte ritad ännu. Trist kan tycka. Och onödigt att skriva också.
Sorry.

Min granne har öppnat motorhuven på sin bil. Hoppas att han har gjort det ironiskt, annars är det inte okej.
Det finns nämligen bara en anledning till att öppna en motorhuv; viljan att framhäva det "manliga" draget bilmek. Att en faktiskt är ute efter att reparera något håller inte som anledning 2009. Nu går det ändå inte att laga en bil utan experthjälp.

(Ja, experthjälpen är i form av en dator).

När jag blir diktator ska jag tvinga alla människor att läsa Liv Strömqvist. Ska liksom bli en del av skolundervisningen redan från första klass. Varje morgon ska barnen samlas i en ring, och så ska de tillsammans läsa en Liv-serie och äta frukt.

Ungefär på samma sätt som kyrkan har tvingat barn att läsa patriarkal heteropropaganda i två tusen år. Det är inte ett okej sätt att börja dagen på.

Jag tänker utgå från att ni missade den här kommentaren när det begav sig. Det gjorde nämligen jag.
Det är först nu jag inser hur roligt det faktiskt är. Otroligt roligt ju.

Jag tänker att det vore ganska konstigt att ha en förstaplacering på en lista över favoritkrig. Vore ju som att acceptera krigets fasor, så att säga.
Självklart var det medvetet att skippa ettan. Göra fel? ICKE

Funderar på en artikelserie om krig. Det är väl intressant, kan en tycka, men samtidigt en aning för seriöst. Min blogg känns som fel forum för diskussioner kring USA:s insats under andra världskriget.
Annars är väl just det mest relevant att ifrågasätta. Övriga krig som USA är inblandade i - dvs alla krig - har ju redan fått sin kritik. Däremot så hyllas ju USA:s insats i andra världskriget något oerhört. Folk vill ju typ ha sex med USA:s insats under andra världskriget - så mycket hyllas den.
I själva verket kan en ju tvivla på om det verkligen var rätt att jämna Tokyo vid marken, sådär vid krigsslutet. Men det var det kanske, vad vet jag?

Observera att texten nu blev seriös. Det var inte meningen. Min artikelserie om krig skulle snarare bestå av en enkel lista över mina favoritkrig. Så, här följer listan:

3. Fotbollskriget
El Salvador vann en fotbollsmatch mot Honduras, varpå Honduras bröt alla diplomatiska förbindelser med landet. Dåliga förlorare, månne?

2. Slaget vid Olustra
Kung Erik Den Läspe och Halte (OBS: helt normalt namn på 1200-talet) fick för sig att kriga lite. Tyvärr var Erik vid den tiden typ 10 år och därför inte vapenmyndig. Så ja, vi kan säga att han förlorade. Trist barndom.

3. Kalla Kriget
Inte så roligt i den bemärkelsen, men Kalla Kriget är ett krig utan krig. Försvarsminister Sten Tolgfors använder det som anledning för att rusta upp armén. Så här brukar han skrika varje gång han får chansen att höras i media: MER PENGAR ÅT FÖRSVARET, VI VAR NÄSTAN I KRIG MED SOVJET PÅ 80-TALET!
Han har glömt bort det faktum att Sovjetunionen inte längre existerar. Och så den lilla parentesen att det aldrig var ett krig.

SLUT PÅ LISTAN ÖVER MINA FAVORITKRIG.

Om någon skulle få för sig att min rubrik i inlägget nedan är okej, vill jag bara klargöra: DET ÄR DEN INTE!

Det är synd att inte biblioteket är öppet när en behöver det som bäst.
TYP NU!

Okej, det kanske inte är okej att blogga på midsommar. Vad vet jag, är väl ingen expert på "svensk" kultur heller. Det kan SD få vara om de så vill.
Min expertis ligger snarare i serievärlden. Då menar jag självklart inte i att skapa, utan i att publicera.
Serien nedan är gjord av Sara Hansson, och får ses som ett inlägg i Bangs humordebatt.

Läs för övrigt Jan-Olov Anderssons pinsamma försök till krönika. Krönikan är rubricerad Varför vågar inte kvinnor ta plats? Det säger en hel del om vilken nivå debatten ligger på.
Så läs krönikan och koppla till serien nedan.

Det ska stå han i föregående inlägg. Ibland är det relevant att könsbestämma.

Säga vad en vill om Mao Zedong och dennes gärningar, men jag uppskattar verkligen hur skönt det är att leka med namnet Mao.
Om ni inte vet vem herr Zedong var, kan jag bistå er med följande fakta: Hen var indirekt orsak till 30 miljoner människors död; mao var hen en ganska elak människa.

Ungefär så kan det låta. Det är väl få namn som kan användas så passande.
Det får en faktiskt ge hen!

Okej. Jag har inget att skriva idag. Jag kan erkänna det.
Men om jag ändå ska bemöda mig med att pressa ut en liten notering, kan jag delge er vad jag funderade över inatt:

Varför hör en aldrig någon säga "det låter som det stavas"?
Rimligtvis måste det väl finnas ett behov även av ett sådant uttryck. Jag tänker ett ord där en tror att en bokstav är stum, fast den i realiteten faktiskt uttalas.
Ett verkligt exempel? Nej, jag har inget. Men tänk er det hypotetiska exemplet ovan.
Ett hypotetiskt exempel är också ett exempel.

Jag tänker fortsätta på temat namn som inte är okej. Jag läser nämligen att Saab köps upp av en viss Christian von Koenigsegg.
Hur tänkte föräldrarna där? Von Koenigsegg låter ju som valfri figur ur Kalle Anka.
Hittepå-namn är vad det är!

Säga vad en vill om Bergman i övrigt, men är det inte liite brist på fantasi att döpa sin son till Ingmar?
Nog för att han fick alldeles många barn (typ nio), men det kan väl inte vara en omöjlig uppgift att hitta på nio olika namn?

Och om nu Ingmar Bergman hade en oerhörd förkärlek till sitt eget namn - det kan en ha, det är inget konstigt med det - kunde han väl döpt sin son till andranamnet Ernst istället?
Visst är ni med mig här, det kan inte vara okej att jag skulle döpa min son till Emil Jonsson. Inte ens om jag vore en ypperlig filmskapare.
Det är inte för mycket begärt att en lägger åtminstone två minuter på att bläddra i almenackan när en ska döpa sitt barn.

Eftersom Johannes verkar vara mer intresserad av att ligga än att promenera, fick jag ta min kvällspromenad ensam. Inte helt ensam då, för jag poddar ju givetvis något roligt gammalt humorklipp från Sr.

Den avslutande frågan på den informationen blir väl något i stil med: Undra vad människor med hund tänker när en går förbi dem och skrattar för sig själv?

Okej. Jag har studentvecka och dricker vin hela dagarna istället för att blogga. Om ni undrar över den dåliga uppdateringen, tänkte jag.
Om jag ändå skulle bemöda mig med att skriva ett inlägg, skulle det börja med meningen: Vad är det med studenter och den eviga klasspatriotismen?
Ungefär.

Hörrni, är det inte dags för bloggen som fenomen att dö ut snart? Har ju varit "inne" sedan 2004.
Det kan inte vara okej att något som kom samtidigt som Lunarstorm fortfarande brukas varje dag.
DET ÄR EMOT NATUREN!

Vad ska jag skriva?

Varför smakar morgonkaffet öl?

Sen ska jag förresten nämna att det är eu-val idag också. Pappa tror att jag ska rösta på Vänsterpartiet eftersom jag igår ägnade en eftermiddag åt att dela ut valsedlar för detta parti. Givetvis var det en ironisk handling.
I själva verket kommer jag att rösta på Feministiskt Initiativ och därför ska jag berätta hur ni kan göra samma sak. Antagligen finns det inte valsedlar för fi, men då tar ni bara en blank valsedel och skriver Feministiskt Initiativ på. Inte fi eller Gudrun Schyman utan Feministiskt Initiativ.

Folk verkar nämligen inte veta det här, men nu vet i alla fall ni som läser här. Bra va?

Björn eller Benny har lagt ut en miljon svenska kronor på att sprida det här budskapet. Alltså hur det går till att rösta på ett parti som saknar valsedlar.
Vem av dem som det är vet jag inte. Det är nog ingen som vet. En kan väl anta att Benny låter lite mer unisex än Björn, varför det troligtvis är den förstnämnde. Men vad vet jag; frågan i rubriken är ju svårare än kvantfysik!

Helgens skämt, och tillika nästa års karnevalbidrag, lyder något i stil med karneval/kannibal. En får ju givetvis utveckla det, men så är det ju med alla mina skämt. Förstås.

Jag tror att mitt förra inlägg slog fel. Tanken var inte att hävda vilken okunskap i informationssökning som präglar svenska folket. Tvärtom var tanken att hävda att det var Googles fel. Att de numer inte kan användas för att söka information via.

Det passar mer min vänsterimage, förstår ni. Att skylla på internationella miljonbolag.

Jag tror att jag aktivt ska börja kritisera Google. Det är inte så himla fresh som alla säger. Alla människor i skolan verkar ju nämligen tro att en får reda på kunskap via google. Så är det inte.
Det enda som kommer fram när en googlar är ju massa modebloggar och länkar till wikipedia. Modebloggar är ingen källa värd namnet.

Så ett tips till alla er som sätter er vid datorn istället för att gå till biblioteket, när ni vill ha reda på något: GOOGLA INTE!
Och googla framför allt inte direkt på det ni vill ha reda på.
Alltså: Om du ska skriva ett arbete om björnar, sätt dig då inte och googla björn.
Tänk istället ett steg längre och googla Naturvårdsverket.

Förutsatt att du har förstått att en inte använder modeanna.devote.se som källa.
Amatörer!

Alexander Chamberland (fd. språkrör för Grön ungdom) skriver enkelt och personligt om varför vi ska skicka Schyman till Bryssel på söndag.
Läs och handla därefter.

Eftersom Jonas verkar gillar att posta roliga länkar, tänker jag fortsätta på det spåret.
www.motsats.se är min nya favorit.

Hörrni, är det inte snart dags för ipod att bli ett vedertaget begrepp? Att kalla en musikspelare för mp3-spelare låter ju bara för bondskt.
Jag tänker att det är lite som termosfenomenet. Ni vet att Termos var ju från början ett varumärke, ett företag som tillverkade just termos. Numer har det blivit ett ord för produkten i sig, oavsett fabrikant.
Detsamma borde hända ipod! Hålla på med det oerhört töntiga ordet mp3-spelare, det håller ju inte 2009.
Känns ju ungefär som att använda ordet tv-apparat – dvs det framstår som mer extraordinärt än vad det egentligen är.
INTE OKEJ.