Emilbloggar

Någon cynisk tonåring skrev att hon var sur över metro's nyhetvärdering.

Det hela handlade om att tidningen i fråga hade en helsidesartikel om ett bergras i Norge, där 5 personer befarades vara döda. På en annan sida fanns enbart en notis om att 13 personer hade dött på en skola i Nigeria, när en vägg hade rasat.

Då kan man vara politiskt korrekt och snacka om människors lika värde, och allt sånt där.

Eller så kan man se det ur Metros och medias perspektiv. Vilket är mest intressant för oss i Sverige att läsa om?

Ju längre bort från Här man befinner sig, ju större måste händelsen vara. Ganska enkelt.

Det är exempelvis ganska relevant att skriva om hur regeringen sparkar ner på de arbetslösa i Sverige, men att Polen gör likadant är, för just mig, mindre relevant.

Därmed inte sagt att det inte är lika fel där, utan snarare att det är polska tidningars uppgift att skriva om det.

Om det nu inte är någon jättestor nyhet, vill säga. Om en lärare hade skjutit ner 13 elever med automatvapen på en skola i Nigeria. Då är det en annan sak.

Sen ska tilläggas att jag faktiskt inte tvivlar sådär jättemycket på att Metros redaktionschef faktiskt är ganska känslokall, och på riktigt skiter i allt annat än sina egna pengar.
Men nu talar jag om principen i hur man värderar en nyhet. Att det som händer Här är mer intressant för oss som bor Här. Logik.

Så, ett trevligt litet inlägg, tycker jag själv.

Politiskt för första gången, tror jag. Detta som inte skulle vara en seriös blogg.

Men detta inlägg har så liberala tankar, så då borde det inte ses som seriöst.
Trots att det faktiskt var det. Eller, ja, ganska.

Men för att lätta upp stämningen publicerar jag härmed en topplista på rotfrukter:

3: Morot

2: Kålrot

1: Palsternacka

Tack och godnatt, far åt helvete och puss!

Kanonfredag.
Jag tänkte ha lite våffelkalas här hemma.
Det var tydligen våffeldagen härom veckan.
Det missade jag.

Men som Stalin säkert hade sagt om han levde; Bättre sent än aldrig.
(Ja, han hade nog hunnit lära sig svenska vid det här laget.)

Jag tänkte i alla fall se vad jag kan göra åt saken, något ska nog finnas här i skåpen.
Våffelmix exempelvis.

----
Aja, det jag egentligen ville säga var att Janne Josefsson,
han var sämst i Svt:s Debatt.
Verkligen Sämst, så jävla dålig!
Lät inte folk tala till punkt, och var osäker osv.
Hoppas Sverker tar upp detta i nästa Plus och stoppar ner honom i den där röda papperskorgen!
Där hör han hemma!

för övrigt så tror jag att Agnes hund heter just Sverker.
Det är humor, tycker jag.
Lite fantasi till skillnad från idioter som döper djur till Gustav, Molly och Stampe.
Mer Sverker åt folket!
(Anita är också ganska komiskt.)

Har ni redan tröttnat på min blogg?

Tycker ni det är tråkigt att läsa om Stenmarkare och fjortonåriga smygrökare?

Var så lugna, världen går inte under.

Det finns nämligen alternativa bloggar, alternativa bloggar med klass dessutom.

Kolla in Blondinbelle.blogspot.com!

Jag är lika fashionerad (obs: ordvits, inte felstavning) som sjörövarna borde ha varit när de upptäckte att papegojor kan tala. Det är på den nivån.

Denna Belle är nämligen det roligaste sen färgteven, jag lovar.

Ironikernas okrönte konung. Eller drottning kanske.

Hon behärskar dessutom skriftspråket bättre än självaste Aristoteles.

Jag är fashionerad och road, minst sagt.

Puss

Han är så charmig, Jan Stenmark.
Nästan lika charmig som jag.
Eller ja, om man tänker på det, så är det egentligen ganska långt ifrån.
Men man kan inte vara bra på allt, som  jag brukar säga.

Hur som helst. Det finns en Stenmark för varje dag, det är det som gör honom så mästerlig.
Det finns verkligen en Dagens Stenmark.
Igenkänningsfaktorn är på topp, liksom.

Nu är väl det här egentligen fel bild just idag.
Jag drömmer inte så mycket om symaskiner.
Men den är fin i vilket fall. Och så var den ny för mig.
Och sen har jag faktiskt sytt i en knapp i min tröja.
Sist bad jag mamma, men hon konstaterade att jag borde klara av det själv.
Och se, det gjorde jag också. Jag är bra duktig ibland.

Ja, det var min dag.
En knapp.
Men bättre än ingenting, säg.

Godnatt?
Ja.

Vi fick ingen lokaltidning i lördags. Vi som alltid brukar få tidningen på lördagar.
Något hade gått fel.

Idag gick dock Hans Olofsson, vd och ansvarig utgivare på JönköpingsPosten, ut med en offentlig ursäkt.
"En fullständig katastrof", säger han.

Smaka på orden: En. Fullständig. Katastrof.

Jag vet inte, jag. Men för mig är Tsunamin, Estonia och Tjernobyl saker som kvalar in under kategorin Katastrof.

Att man som smålänning missar lokaltidningen en dag känns inte så himla farligt faktiskt.

Visst hade jag gärna läst om Berits porslinshästar och visst hade jag gärna vetat vad Erik, 23 gjorde i påsk.
Men Fullständig katastrof.

Det känns lite som att överskatta sitt eget arbete.
Som att lägga ribban på 2,40 fast man aldrig ens varit över 1,40.
Och sen be om ursäkt för att man rev.

Nä, den där Hans verkar inte ha alla tidningarna i postboxen.

Men det är roligt att höra att han tar sitt jobb på fullt allvar.

Det var långfredag igår.
Årets längsta dag, utan tvekan.
Jesus, ni vet Guds son, han dog ju på den dagen. Och just därför ska man sörja, och ha allmänt tråkigt. Det har pappa sagt.
Och tråkigt det hade jag, det ska gudarna veta.

Jag hade så jävla tråkigt så att jag till och med satt bläddrade i aftonbladets söndagsbilaga,

helt frivilligt. Och jag ägnade hela kvällen åt att studera all världens flaggor och dricka hallonsoda med på tok för mycket kolsyra.

Och då har man bra tråkigt, det hoppas jag att ni förstår.

Men allt det här gjorde jag alltså för Jesus skull.

Nu hoppas jag att jag får något tillbaka också.

Och om du nu läser det här, så har jag länge önskat mig en sån här.

Dagens outfit:
Jeans
T-shirt
Skjorta
Filt
Hatt

Satan i gatan vad tråkigt det är med modebloggar.
Och dom är ta mig fan överallt.
Hela Blogg.se är fyllt med människor som skriver om jackor och handväskor, läppglans och strumpbyxor.

Det finns dock en ganska komisk sida av det hela.
Jag tänker i synnerhet på dessa stackars krakar som bloggar med sådan otroligt hög ångestfaktor likt;
"Jag har panik, jag vet inte vad jag ska ha på mig ikväll. Ska jag ta den blåa tröjan, eller den röda. Vad tycker ni?"
Och sen följs inlägget av 20 kommentarer från fjortonåriga smygrökare med för mycket fritid.
Det måste kännas bra.

Så, vad säger ni?
Ska jag fortsätta med filt, eller ska jag hämta en varmare tröja?

Ingetdera faktiskt.
Jag värmer mig istället med en kopp kaffe, och lite Allan Edwall.
Han är varm.

Fast, ska jag ha mjölk i kaffet. Vad tycker ni?

Jag tänker att jag borde göra något vettigt av denna torsdagskväll.

Kanske ringa en vän, boka in mig på en självmordsklinik i Schweiz eller åka till Tibet.
Men inget av det faller mig riktigt i smaken idag.

Jag sitter hellre här, vid datorn och luktar på blommorna.

Problemet är att blommornas lukt inte är särkilt upphetsande. Det är lite för stillsamt, det är helt klart mer spänningsfullt att åka till Tibet. Eller att ringa en vän.

Men jag tänker att lantmän, som mina vänner faktiskt är, säkert inte har någon fungerande telekommunikation, och att tibetanerna har fullt upp med sin hungerstrejk.

De vill ju bli självständiga från China nu, ni vet, så de har börjat svälta.
Smart och effektivt? Jag är tveksam.

Tibetanerna har inte en chans i världen nämligen. För att besegra Kina måste alla tibetaner mörda 572 kineser var.

Tibetanerna som dessutom är världens mest fredligaste folkslag.

Näst efter fältharen.

Och om man då sammanfattar upptäcker man den tragiska sanningen, att det enda alternativet som återstår för denna kväll är att ringa en självmordsklinik i Schweiz.

Halvsugen som jag är hittar jag givetvis på ytterligare en ursäkt.

Konståknings-VM från Göteborg sänds just nu på Eurosport. (Djurochsport)