Emilbloggar

Det är förstås inget principiellt fel med att skriva låtar om dataspel. Den underbara gruppen Elenette har ju faktiskt lyckats knåpa ihop fyra minuter där de sjunger om hur roligt det är att spela Ms-röj. Om Basshunter lyckades lika bra i sina två radiohits Boten Anna och Sitter i ventrilo och spelar DotA låter jag vara osagt. Alla har ju trots allt olika musiksmak, och dessutom tycker jag att var människa ska ha full rätt att skapa precis hur dålig musik en vill.
Alltså inget ont om Basshunters musik. Förutom att hans skivomslag är extremt sexistiska då, men det är nog bara en slump. Dessutom är det ju inte så lätt att komma på skivomslag när en är ny i branschen. Kanske funderade han väldigt, väldigt länge innan han till slut gav upp och utbrast; nej, jag kan verkligen inte komma på något annat motiv än lättklädda, photoshopade tjejer på en motorhuv.

Det får en väl ha översikt med, det kan ju inte vara lätt. Däremot kan en undra varför Basshunter saknar självinsikt? Varför han har fått för sig att prata engelska i den reklamkampanj som just nu florerar på Spotify? Jag begär inte att alla ska vara duktiga på det engelska språket, verkligen inte. Mina engelskkunskaper sträcker sig till Bob Dylans låttitlar ungefär. Däremot får jag väl inte för mig att prata just engelska när jag lika väl kan använda mig av det språk jag faktiskt behärskar.
Konstigt, minst sagt, konstigt. Möjligtvis vill han bara försöka nå ut till en bredare publik. Kanske han tycker att Halmstad blivit för litet för två rockgiganter, vad vet jag. Frågan är ju bara om Basshunter och Per Gessle verkligen konkurrerar om samma publik. Vad jag känner till om Gessle har han ägnat de senaste åren åt att skriva låtar om händiga män och bakverk (vilket såklart är en paradox eftersom händiga män kan snickra och inte baka).

Jag tycker att steget till Ventrilo är ganska långt.