Emilbloggar

Ni har säkert hört talas om den rysktyska gasledning som byggs mellan Ryssland och Tyskland. Utan att gå in på politik i allmänhet eller miljöpolitik i synnerhet, får en ändå säga att det är ett gediget projekt. Det är ju inget dagsverke precis. Oavsett om det är pk eller inte tycker jag att det är hur häftigt som helst.
En kan fundera lite över hur de över huvud taget kom på idén. I min värld finns det nämligen inte på kartan att en ska kunna dra en 120 mil lång gasledning rätt över Östersjön. Under vattnet. Hur och var börjar en?

För mig känns det ju som ett misslyckat projekt redan från början. Det är för svårt! Och vad lång tid det kommer ta! I Sverige har det ju tagit 18 år att gräva 8 km vid Hallandsåsen. Och vi är väl säkert bara halvvägs, och dessutom är det projektet inte på botten av Östersjön utan på torra land.


Så här ska det se ut år 2011 då det beräknas vara klart. Personligen skulle jag gissa på att det är klart år 3011. Det går nämligen inte att få in i min hjärna hur det ska gå till. Tänk er själva om ni skulle få uppdraget att bygga ledningen. HUR GÖR EN!? Nu är jag visserligen inte utbildad i byggnationsteknik eller vad det nu kan handla om, men jag har ingen aning om hur det skulle gå till.
För mig känns det mer troligt att det är ett aprilskämt eller liknande. Att alla inblandade är med på det, och snart kommer avslöja bluffen; "haha, gick ni på det. Klart det inte går att bygga en sån ledning! Haha, grisar kan flyga va..".

Vladmir Putin är ju känd som en skojfrisk kille. Enligt väldigt lösa (läs påhittade) rykten ska han ha burit röd clownnäsa vid samtliga officiella statsbesök under 2006.
Skojfriskt va?

Försöker räkna sallad. Läser att ICA har återkallat sju ton av vuxenmarkören ruccola. Det är väldigt mycket sallad. Nästan för mycket sallad. Får det till hundratusen förpackningar.
Aldrig förr har väl så mycket vuxenhet gått till spillo. Det är ju en hel generation!
Ska skylla på det när nästa generation vellingebor anordnar symöten och syr naziinfluerade armbindlar. Fick aldrig chansen att växa upp.

Jag gillar saker som är onormala, saker som inte brukar göras. Speciellt när sakerna görs av myndigheter och andra tråkiga organisationer. Som exempelvis när Greenpeace spexade till det och dumpade arton ton brunkol utanför regeringskansliet. Eller när Lars Ohly - på riktigt - pekade finger åt en expressenkrönikör i direktsänd tv.
Igår läst jag om ett nytt ovanligt påhitt från politikerhåll: kommunala chefer i Laholm har alla fått var sin färgglad hatt som ska hjälpa dem att bli lite mer innovativa.
Svt Rapport frågar frågar hur en hatt ska kunna hjälpa till med detta, och ansvarig svarar tvekande att "Jaoo, det kan mera vara en rolig grej..".

Och rolig grej, det är det absolut. Verkligen värt de artontusen kronor det faktiskt gick på. Observera att jag inte är ironisk: jag tycker verkligen att roliga grejer ska uppmuntras. Finns för lite sånt!
Sen kan en ju givetvis ifrågasätta om hattarna verkligen måste kosta trehundra kronor styck. Möjligtvis finns det billigare hattar att köpa om de nu bara ska vara just "en rolig grej". Laholms kommundirektör övertygar dock när hon påstår att "dom är handsydda och dom är tvättbara "..

Något som jag gillar med världens utveckling är att det inte längre finns något klassamhälle. Att alla människor nu för tiden behandlas lika, oavsett vad vi har för bakgrund, kontakter eller arbete. På Dn.se kan man idag läsa om astronauten och Nasa-medarbetaren Lisa Nowak som dömts för försök till kidnappning. I vanliga fall kan detta brott ge livstids fängelse i USA - Nowak fick två dagar.

Givetvis hade en svart cops-knarkare från förorten fått samma straff. Givetvis.livs

Jag ser precis att 51488 människor har gått med i facebookgruppen "Vi som hatar reklam på spotify!!". Nog för att hata är ett väl starkt ord och nog för att två utropstecken är minst två för mycket. Och nog för att Piratpartister inte brukar tänka längre än usb-sladden räcker, men vad är det för grupp egentligen? Ska ni inte gå med i "Vi som hatar schlager i melodifestivalen" också?

Jag tror att jag ska sluta sova. Tänk vad mycket mer tid en får! Jag hinner typ läsa ut Chockdoktrinen på en dag. Och då är den boken chocktjock.
Dagens bästa ord: chocktjock.

Om ni vill få er ett gott skratt, rekommenderar jag er att läsa kommentarerna till det här inlägget. Det är nämligen vardagshumor i allra högsta grad. Tänk er att Halebop faktiskt har anställt en person till att skriva sånt här!

Jag är ju nämligen en helt vanlig människa, som inte tipsar Halebops kundtjänst om min blogg. Det är ju inte så att jag har mailat till dem och skrivit "Hej, läs min blogg där jag råkade nämna er!". Och det är ju heller inte så att jag på riktigt tycker att det är roligt att få sms från dem. Tvärtom är jag som alla andra, använder mig av Halebop för att få ringa billigt, och är ganska nöjd om jag slipper bli störd av dem. Det är ju inte så att jag bjuder in dem till min blogg. Ändå har de hittat hit.
Enda förklaringen till det måste ju vara att de sitter och googlar på Halebop+blogg hela dagarna. Hur underbart är det inte att de har en anställd till det här? Som får lön för det!

Om Halebop nu dyker upp här igen har jag ett tips till er: Googla inte Halebop+blogg i fortsättningen. Goggla istället Halebop+självinsikt!
Nu vet jag ju inte, men låt mig gissa att resultatet blir: 0 träffar. Menade du självgodhet?

Om jag vore Fredrik Strage skulle jag utse Vapnets Jag vet hur man väntar till årets skiva. Skulle liksom tänja lite på reglerna som säger att skivan måste vara släppt i år. Alla år är lika mycket värda, skulle jag hävda. Och kanske skulle jag stå och hojta med något plakat med slagord som Alla ska med! eller Ner med åldersfascismen!
Det hade kanske inte varit nödvändigt, vad vet jag. Kanske att jag kunde hyllat Vapnet i alla fall.

Typ genom att skriva här.

När jag får sms är det nästan uteslutande från mamma eller Halebop. Inget ont om mammas meddelande förstås, men ganska ofta finner jag Halebops mer underhållande. Idag inledde de meddelandet med "Psst!".
Älskar när företag försöker vara ungdomliga. Halebop är till och med så ungdomliga att de har twitter, där de skriver saker som "Halebop har de nöjdaste mobiltelefonikunderna, för andra året i rad, enl Svenskt Kvalitetsindex 2009". Jag vet inte riktigt vem de förväntar sig ska sitta och läsa det här, men det ger ju någon mer på företaget ett jobb i alla fall.
Undra om det är en heltidsanställning.

Det här är kanske ingen nyhet för naturvetare och fågelskådare, men det finns - enligt wikipeidaslumpen - en kråka som heter råka. Det är ju roligt för oss som gillar rim. Att en kråka heter råka.
För er andra, som faktiskt inte tycker att det blir top comedy bara för att två saker råkar(höhö) rimma, kan ni glädja er med att ni kanske lärde er något nytt. Eller att ni fördrev den annars ganska trista kvällen i tjugo sekunder.

Dagens roligaste mening på tema frukt: Banan är en ört som bär frukt.
FATTA VILKEN NYTTIG MENING!

Om någon där ute i cyberspace har ont om pengar - kanske är arbetslös eller mest vill köpa något dyrt och onödigt - har jag ett tips: Mörda talibanledaren Hakimullah Mehsud! Då får du fem miljoner kronor av Pakistans regering.
Inte alls moraliskt tvetydigt förstås.

Om en bortser från typ Ondskan och Pippi Långstrump, så borde Grabben i graven bredvid och Populärmusik från Vittula vara Sveriges mest lästa böcker.

(Om någon såg för mycket på Magnus, Brasse och Eva som barn, kan vi här ställa oss frågan vem av författarna till nämnda böcker som ska bort. Min gissning faller på Astrid Lindgren eftersom hon är den enda författaren med svennebanan-namn. Alla andra heter slumpmässiga bokstavskombinationer i stil med Guillou, Niemi och Mazetti. Alternativt Mazetti eftersom hon är den enda som låter som en italiensk fotbollsspelare. Alternativt Niemi eftersom han är den ende vars namn påminner om fiskens i Hitta Nemo. Alternativt Guillou eftersom han är den ende som värvats av KGB).

Hur som havet bär sin fisk: Jag har länge funderat över hur författarna till Grabben- och Populärböckerna upplever sin framgång. Det är väl ett faktum att böckerna är lästa av väldigt många människor. I så fall är det ett plus. Å andra sidan är det också ett faktum att böckerna alltid, säger alltid, tokreas ut till lägsta pris. Samtliga antikvariat (inklusive Myrornas) har typ 20 ex. av böckerna - som säljs för 5 kr st.
Eftersom jag inte forskat jättemycket i det här, vet jag självklart inte vad det beror på. Men det skulle kunna vara så att Dn-kultur och Aftonbladet-kultur storhypade böckerna när de kom, vilket ledde till att alla människor mer eller mindre kände sig tvungna att köpa dem. Det skulle kunna vara så att alla läsare blev så besvikna att de kände sig mer eller mindre tvungna att göra sig av med dem efteråt. Och det skulle kunna vara så att de lämnade in dem till typ Myrornas som nu gör vad som helst för att bli av med dem. Typ rear ut dem för fem kronor.
Men jag vet ju inte förstås. Det är bara en dåligt underbyggd teori.

Jag vet att det är Alla helgons dag idag - något en tydligen ska fira även om helgon faktiskt inte är något en tror på. Jag tänker att eftersom jag inte orkade "parta loss" idag, så ska jag skriva någon form av ursäktande här. Någon form av ursäktande där jag fiskar efter medförståelse, medlidande - kalla det vad du vill. Ursäkten lyder i alla fall något i stil med: det måste vara okej att sitta inne och dricka glögg istället? Det måste vara okej att lyssna Edith Piaf istället? Det måste vara okej att skriva 4900 tecken om Per Albin Hansson istället?
Väl?

Jag har ett skämt som jag tänkte delge er. Eller ja, inte så mycket skämt som en simpel ordvits kanske, men det spelar ju mindre roll. Efter att ha festat med Ingvar Oldsberg fastnar en ju lätt i det träsket (obs: sant).
Hur som haver tänker jag mig någonting på mingel/mangel. Kanske att skämtet är begränsat till sådana festliga tillställningar där det finns snittar. Det är ju ett problem eftersom jag aldrig blir bjuden på just sådana tillställningar.
Jag får väl helt enkelt ta mitt ordvitsansvar och bjuda på en fin mingelfest någon gång. Då ska jag vara artig och presentera mig, och föreslå till mina gäster att "ni kan väl gå in och mangla under tiden".
Ge mig det att det hade varit väldigt roligt om folk stod och manglade tillsammans.

Observera att en måste ha god fantasi och ett sinne för visuell humor för att över huvud taget uppskatta det. Troligtvis behöver en även vara ganska lättroad överlag alternativt ha växt upp med wikipedia-artikeln Kattuggla som enda humorreferens.

Kalla mig ansvarslös, men jag kan inte låta bli att älska Greenpeaces senaste tokaktion. För att uppmärksamma Reinfeldt om miljöproblemen har de helt enkelt låtit dumpa 18 (!) ton brunkol utanför regeringskansliet. Spexigt!

En får vara glad över att aktionen trots allt är utförd av den ganska harmlösa organisationen Greenpeace. Jag är nämligen ganska säker på att jag hade älskat det även om den vore utförd av typ Folkfronten. Eller Folkpartiet. Eller Folksam. Eller Verklighetens Folk. Det hade förstås varit svårare att förklara för mina politiskt korrekta kurskamrater, även om det givetvis hade gått med lite vilja.

Som kuriosa till denna information kan nämnas att brunkol snarare låter som en rotfrukt än som kol. Att det hade varit ännu spexigare med vitkol kan vi alla slå fast.

På Gp.se skrivs det idag om hur dyrt saffran har gått blivit på senare tid. Det är förstås trist för alla som ska baka saffransbullar (läs lussebullar) till advent. Kilopriset hamnar nämligen på 80.000 svenska kronor(!). Det är väl på tok för mycket? Finns väl ingen som helst rimlighet i det här. Hittepå-pris är vad det är!

(Och nej, det kan aldrig bli för många inlägg om saffran här.)

Efter ett kort konstaterande kring att McDonalds försörjer Linköpingsstudenter på salt och peppar, beslutade jag mig för att maila McDonads för att framföra nya idéer kring dessa små kryddpåsar. McDonalds kundservice - som vitstigt nog kallas McSvar - lovar att vidarbefodra mitt förslag till marknadsavdelningen.
Det är alltså mig ni ska tacka om det dyker upp saffranpåsar på McDonalds nu i vinter.

Däremot ska jag klargöra att jag inte är så dum att jag vill använda saffran på mina pommes. Vad det hela handlar om är snarare en affärsidé från min sida: Tänk vad pengar jag kan tjäna om jag tar med mig saffranpåsar hem och sedan säljer vidare! Saffran är ju nämligen lika dyrt som knark. Har jag hört.

Alltså: utnyttja tillfället om mitt förslag blir verklighet. Sälj vidare på svarta marknaden! Låt inte internationella storbolag ha monopol på kryddmarknaden! Reclaim the saffron production! osv. osv.

Om en som jag lever under devisen att all kunskap är viktig kunskap - och samtidigt har lite för dålig självdiciplin för att ta till sig den kunskap som en egentligen borde - kan det hända att en ägnar lite för mycket tid åt att läsa om Görings fruar och åt att studera släktträdet i Ankeborg.

(Det var en väldigt lång och svårläst mening som ger mig tillfälle att berätta om just Ankeborg. Bra för mig!)

Om en studerar det där släktträdet finner en nämligen ett litet misstag. Han - jag antar att det var en han - som översatte Donald Duck till svenska någon gång på 30-talet torde haft väldigt mycket att göra. En kan anta att serieöversättande inte riktigt räckte till som försörjning, att han tvingades stå på SKF hela nätterna och knega ihop sin lön. Med ett sådant antagande är det enkelt att förstå att han inte förmådde sig att researcha ens lite. Nog var han trött efter långa nätter på fabrik, nog var han det.
Någonstans känner jag ändå att han kunde kollat upp det mest grundläggande i serien: hur är det nu, har Kalle Anka några brorsöner? Svaret är, mot alla svenskars förvånging, nej! Kalle Anka har ingen bror och följaktligen inte heller några brorsöner. Däremot har han en syster, som i sin tur har tre barn.

Hela föreställningen om att Kalle Anka lever tillsammans med sina tre brorsöner är alltså en faktoid - något som egentligen är helfalskt. Vad det rör sig om är en felöversättning av begreppet uncle.
Kalla mig lättroad, men jag finner det roligt att det fått ett sådant genomslag.

Vad gör alla normala människor på en söndag? Jag läser om en hockeyspelare som blivit medvetslös efter en tackling, och väntar på att den första antivåldskampanjen ska dyka upp. Det är väl alltid så när någon råkar bli skadad i sport. Tacka vet jag damhockey där en faktiskt inte får tacklas.
Jag vet inte riktigt hur en har tänkt där, men damer är ju mer känsliga än herrar förstås. Dessutom skulle det ju inte bli några tacklingar värda namnet i alla fall. Möjligtvis skulle de knuffas lite. "Två minuter för våldsam knuff".



(från nanna johanssons nya seriealbum, som finns att tillgå på ditt lokala bibliotek. om du inte bor i typ åmål vill säga).