Emilbloggar

När ni gick och la er igår, efter en hård kväll på krogen, hade ni antagligen ingen aning om att jag skulle blogga om Talang 2008 idag. Det är så det fungerar i livet, man lär sig något nytt varje dag. Idag lär ni er att även jag har sett ett par avsnitt av Talang 2008.

Egentligen går det ju emot mina principer att titta på amerikaniserade familjetävlingar på Tv4, vars enda syfte brukar vara att få H&M att sälja underkläder.

Men som ni kanske vet har även Kungen blivit folklig, börjat åka pendeltåg osv. Då kan även lilla jag sälja min själ till familjen Persson, för en timmes underhållning på fredagskvällen.

Jag har inget emot Talang, det är det jag ska försöka få fram här. Om man då bortser från att det sänds på fyran, och att man böjer sig för Bert Karlssons främlingsfientliga fräckhet. Och allt sånt där som hör dagens tv till.
Då är det riktigt mysigt. En trevlig programidé helt enkelt, något av en jättestor Roliga Timmen. Och det är ju roligt. Minst sagt.

Allt tack vare den ökände trollkarlen Tobbe. Det är han som ÄR Talang. Det är han som gör hela programmet, han verkar så snäll. Kan liksom berömma folk för vad de faktiskt kan, inte enbart klaga på det de inte kan.

(Sån är ju inte jag, tyvärr, men jag jobbar på det. Just nu har jag semester.)

Men har ni någon gång sätt denne Tobbe Trollkarl trolla?

Jag har det inte, kan jag avslöja. Jag tror nämligen inte att han kan trolla, han har nog köpt sig titeln Trollkarl. Säkert genom H&M-aktier.

Det är ju nämligen Ingen som har sett honom trolla. Eller hur?

Hur som helst, tänkte jag skriva att det fanns en kort-trollkarl med i programmet.

Han var duktig. Väldigt duktig.

Det fanns också en jonglör.

Han var minst lika duktig.

Sen fanns det en kvinna som spelade piano så innerligt känslosamt att det blev magiskt.

Och så fanns det en Gessle-wannabe som totalt saknade talang. Jag känner 20 personer som sjunger 20 gånger bättre än honom. Dessutom var han lika kaxig som Bert.

Och så var han ung som en pormask.

Det är ett problem faktiskt. Hon som vann, någon tjej på elva år, var definitivt för ung. Jag lovar er att det inte är nyttigt att vara känd som barn. Att dessutom vara med i ett program där man bedömer folk med JA eller NEJ är ännu sämre.

Man borde inte få vara med som barn.

Fast nu räddar Tobbe henne från knarket, jag lovar er. Den snälle trollkarlen Tobbe.

Så, nu har jag varit tillräckligt folklig för i år.
Tack och god natt.

Förresten tänkte jag passa på att skriva om några rappande stockholmskillar som kallade sig något, jag inte minns. De var också duktiga. Det finns dock en avgörande skillnad mellan Snook och Timbuktu. Texterna.

Kan man bara skriva texter om bussar, ja då kanske Talang är rätta scenen.

Men om de lär sig skriva något som berör så kan de komma långt.

Eller, ja. Det är ju antagligen då man begränsar sin popularitet, men..

Godnatt.