Emilbloggar

Egentligen skulle jag kunna utveckla mina tankar om att slumpen ibland är för genomtänkt för att bara vara slump, och skicka till min filosofilärare. Jag skulle kunna ta upp det där om att det måste vara något mer mellan mig och astrid. Jag skulle också kunna ta det där om big bang, att den eventuellt slumpartade smällen är alldeles för precis för att vara slump.
Sen skulle jag kunna vända på det, säga att det är ju just det som är så charmigt med slumpen - den kan slå hur som helst.

Fast jag har inte tid med det här. Tid existerar ju i och för sig inte, fast jag har ändå inte tid. Jag ska istället låta er titta på underbara Rickard Palm. Mest för att jag ska slippa skriva, men även för att när Rickard Palm är i farten så kan allting hända. Han är lite som slumpen faktiskt. Slumpen personifierad, som man säger.