Emilbloggar

Jag tror att jag ska börja intressera mig för miljöpolitik. Mest för att det är den absolut hippaste politiska frågan för tillfället och mindre för att jag egentligen vill försöka "rädda världen" eller annan valfri kliché. Jag tror att om en ska försöka ragga på krogen så är det klimatdebattör en ska presentera sig som. Nu vet jag inte, men jag misstänker även att det faktum att Pär Holmgren och Pererik Åberg kan släppa en singel som heter "se det regnar" säger någonting om hur inne det är med klimat.

Jag har emellertid haft svårt att ta miljöproblemen på allvar eftersom det ligger så mycket hyckleri kring miljörörelsens offentligheter. Det är givetvis problematiskt att miljörörelsens största förespråkare åker världen runt i privat-jet och föreläser om hur fel det kan gå om folk åker just privat-jet. Och att svenska miljöpartiet antagligen är det parti som skickar ut flest analoga informationsblad ökar heller inte trovärdigheten.

(Jag har förstås ingen källa på det sista, men en samboende vän till mig fyllde en gång i en lapp om att "ja tack, jag vill ha information om miljöpartiet" och får sedan dess ungefär ett informationsblad - i veckan (!). Ibland får han två upplagor av samma papper, och ibland får han hela medlemstidningar. En kan förstås tycka att just miljöpartiet borde vara det parti som skickar ut minst antal papperskopior till folk. Så kan det givetvis också vara, det vet jag ingenting om, men i sådant fall tycker jag synd om de stackars människor som någon gång har råkat fylla i att "ja tack, jag vill ha information om folkpartiet". Just folkpartister tenderar det ju att vara synd om i alla fall, men ni förstår principen).

Nog om det. Vad jag egentligen skulle skriva var att det, som ni känner till, är klimatmöte i Köpenhamn nu. Idag var det, för att citera svt rapport, "kaos utanför klimatkonferensen". Det var så mycket folk att de som skulle delta på mötet inte kom in. Jag vet inte, men jag tror att det innebär att det var ett så kallat misslyckat möte.
Det hela är förstås olyckligt, men en kan funderar över varför det inte fanns bättre organisering. Anordnar en ett möte där i stort sett hela världen ska representeras, bör en väl räkna med att det kommer mycket folk? Eller var det en överraskning för organisatören att folk dök upp på, det för tillfället, mest omskrivna mötet i västvärlden?

Jag har förstås inget svar på det här heller, men det skulle ju kunna vara så att allt för många av världens ledare hade fyllt i att de "kommer kanske att delta".
Då är det förstås svårt att planera.