Om att ge blod.
Nu har Socialstyrelsen emellertid bestämt att vi inte längre ska leva på jävla medeltiden. Från och med mars år 2010 ska män som har haft sexuellt umgänge med andra män nämligen få ge blod. Möjligtvis kan en tycka att det är lite väl sent, men Socialstyrelsen har genom alla tider haft en viss fallenhet för att sjukdomsstämpla människor. Det är väl deras jobb kan jag tro. Fram till 1979 var det ju nämligen en mentalsjukdom att vara homosexuell. Jag vet inte hur de resonerade där, men de blev ju sedan tvungna att häva den stämpeln. Anledningen var, som ni kanske känner till, att homosexuella började sjukskriva sig. Underbart!
Sedan dess har en alltså inte kallat det mentalsjukdom, men uppebarligen har en betraktat det som en blodsjukdom. Jag vet faktiskt inte hur de resonerade där heller, men nu är det ju som sagt ett minne blott. Nu ska bögarna till och med få ge blod - vart är världen på väg!? Så kanske han säger. Pastor Green.
För mig personligen, kan en tänka sig, innebär den här ändringen att jag inte längre kan skriva blogginlägg där jag hävdar konstigheter i reglerna för att få ge blod. Då tänker en emellertid fel, för det står fortfarande i dessa regler att läsa:
Slutsats, någon?
Fast jag vet inte. Enligt uppgift (läs skvaller på jobbet) så får inte homosexuella ge blod om densamme idkat samlag ett år innan donationen.
Det är inte okej om det nu är sant.
det är riktigt. i praktiken innebär det ju, tämligen ofta kan jag tro, att blodgivning inte blir möjligt. men inte är det väl rimligt att homosexuella ska få ha exakt samma möjligheter som andra? hur ska en då kunna skilja agnarna från vetet, så att säga?
vad är annan ersättning, kakor?
om tanken är att jag ska svara, så vet jag förstås inte vad "annan ersättning" betyder. möjligtvis kan det vara just kakor som åsyftas, det är ju trots allt totalt lika irrelevant som pengar och droger är i det här sammanhanget. det rimligaste vore väl ändå om "annan ersättning" betydde hiv; jag kan förstå resonemanget bakom ett förbud för folk som "har haft samlag i utbyte mot hiv".
att det nu skulle vara ett utbrett fenomen har jag emellertid svårt att tro. men det är väl ett annat problem, kan jag tro.
åh jag läste exakt den där rutan och de bokstäverna härom veckan när jag läste i en folder om blodgivning. sedan läste jag det högt, och hela min klass skrattade högre. det kändes bra i alla fall.
ja, det känns som ett skämt faktiskt. så absurt att det blir roligt.
heja världen!
