Återigen om massakern i Gaza.
Jag vet att jag har skrivit oförskämt lite om Gaza. Jag har däremot haft fullt upp med att diskutera frågan via olika forum, bloggar och mail.
Anledningen till att det skrivits så lite här är helt enkelt att frågan är alldeles för komplex för en svensk artonåring. Jag sitter inte inne på någon fredsplan. Inte ens en antydan till idé om hur man skapar fred mellan Israel och Palestina. Vad jag däremot är övertygad om är att man inte skapar fred genom att, som Israel, släppa fosforbomber på Fn-skolor. Genom att döda 410 oskyldiga barn.
Mycket mer vet jag inte.
Men vad vi artonåriga svenskar kan göra åt situationen är att ställa oss på de civilas sida. Vi kan stötta unicef, rädda barnen osv. Samtidigt kan vi ta upp situationen, skapa debatt.
Som det ser ut nu blir det en veckas vapenvila. Då får vi passa på hjälpa de 1,5 miljoner människor som sitter instänga i Gazaremsan.
Vi låter Unicef tala:
"I Gaza råder en humanitär katastrof. Barn och kvinnor drabbas hårdast. Närmare vart tredje dödsoffer är ett barn. Hem, sjukhus, skolor har förstörts i bombanfallen. Det råder brist på rent vatten, mat, mediciner och andra livsviktiga förnödenheter. UNICEF finns på plats och kämpar för att få in förnödenheter. Vi är förberedda för en massiv hjälpinsats när det blir möjligt."
