Emilbloggar

Nu förutsätter jag att ni har läst om de två norrmännen i Kongo. Jag känner nämligen att jag vill kommentera det hela, och måste väl då börja med att säga att dödsstraff är en sådan grej som aldrig är okej. Inte ens om det sker med viss ironi.
Men att dödsstraff inte är okej att utdöma betyder ju inte att de är oskyldiga. Det kan ju mycket väl vara så att de två - båda uppsagda från norska militären efter att de försökt värva folk till en privat säkerhetsfirma - åkt till krigshärjade Kongo, med vapen på ryggen, utan att ha något brottsligt i åtanke. Och att den ene mannen ler när han torkar upp blod från bilen, kan väl mycket väl bero på den absurda händelsen; "hur gick det här till, vi skulle ju bara utforska terrängen inför ett affärsprojekt".
Nåväl. Det som förvånar mig är varför ingen har påpekat deras försök att odla revolutionsskägg. Och varför ingen har analyserat de bakomliggande orsakerna (okej, egentligen förvånar det mig inte. Finns väl inte riktigt tid för det nu, men jag tänker skriva så här i alla fall).
Jag vill i det här fallet nämligen inte skylla på den hierakiska, patriarkala våldsförespråkaren, i Sverige kallad Försvaret, som brukar vara en av orsakerna. Vi som kan vår Kubahistoria ser nämligen en annan koppling: att hyra motorcykel, åka till Afrika, odla skägg och skaffa vapen påminner lite för mycket om en viss Ernesto. Jag vet inte, men någonting säger mig att vi ska sluta romantisera kring Che Guevara, och inse att han var en mördare bland så många andra. Att vara snygg kan väl inte ursäkta dödsdomar heller.

Jaja. Nu orkar jag inte skriva mer. Ska väl läsa om att kasta tjekast istället - också en viktig aspekt i Kongo förstås. Vad jag ville säga var att en inte får döda varandra, inte ens på skoj. Bra, då kommer vi överens om det.
hej hej